Ett helt konto TV-nostalgi

Någon som kallar sig för Erikbe99 har skapat ett konto på YouTube, och innehållet är minst sagt en guldgruva. Han har samlat nästan 400 små klipp från olika svenska TV-program, de flesta från 80-90 tal. Det är väldigt enkelt att fastna bland klippen. Där finns bl a Klassliv från Bullen, introt till Söndagsöppet, sommarprogrammet Tippen, Tur i kärlek och 24 Karat. Barnprogrammet Nu vill jag röra på mig är också riktigt skoj att se, liksom Sommarlovsmorgon från 1991 och Godmorron Sverige. Här nedan ser ni ett klipp med blandad nostalgi från åren 90-95. Och här är ett klipp med program från 86-89.

Gorillorna deklarerar tydligen inte

Ett gäng bergsgorillor har invaderat mitt hus. De skriker, skränar, brölar och spelar hög musik. Ibland sjunger de också. Dessutom kommer och går en massa människor hela tiden, så det är ett fastligt spring i trapphuset. Inte mindre än två korridorer i huset har stora Valborgsfester, och vilken fest som låter mest varierar från stund till stund. Festerna har varit igång sedan klockan 15 ungefär, och det var samma sak igår hemma hos T.P. Det var fester överallt. Själv har jag idag deklarerat för min näringsverksamhet och försökt tänka medan gorillorna har skrikit och klappat händerna. Jag är trött på Valborg innan det ens har börjat på allvar. I morgon blir det i alla fall champagnefrukost vid ån för min del, sen ska jag kolla på forsränningen i Fyrisån (film) och klockan tolv ska jag på fest och Valborgslunch hos en kompis. Efter 15.00 är schemat oplanerat. Vi får se vad som händer.

Fattigdom, cancer, otrohet och dödsfall

Min mamma har flera gånger tipsat mig om filmen ”Efter Bröllopet” som kom 2006 och skulle vara ”så fantastisk”, fast det har aldrig blivit av att jag sett den. Igår kollade faktiskt jag och T.P. på hela filmen. Eller rättare sagt, vi försökte på nytt att titta på den, eftersom jag var väldigt trött och somnade förra gången vi försökte. Och mamma hade rätt. Filmen är riktigt gripande och tar upp nästan allt som är svårt som kan drabba en familj. Att den snygga, danska skådisen Mads Mikkelsen, som för övrigt har en roll i den senaste filmen om Bond, spelar huvudrollen gör inte filmen sämre. Men Mikkelsen är bra mycket snyggare i denna film än i Bond. I Bond är han bara äcklig som skurk när han har ett öga som det ständigt rinner blod ur. Rolf Lassgård är med som en flådig miljardär som vill donera pengar till det barnhem som Mikkelsens rollfigur har byggt upp i Singapore. Fint foto och bra manus gör inte heller filmen sämre, utan snarare till en sån film som helt klart är mycket sevärd.

Bilder från IMDb.

Ett år och åtta månader på snabbspolning

Det är både mycket obehagligt och ganska roligt att gå igenom sitt eget bloggarkiv. Jag började blogga i augusti 2005, och det är så otroligt många minnen som kommer upp när jag nu skummar igenom arkiven. Jag har i dagsläget 2 320 inlägg i bloggen, varav ungefär en femtedel av dem är av sådan karaktär att texten skulle kunna tas in i en bok. Utav ca 460 blogginlägg ska jag alltså välja ut ca 30-40 stycken, beroende på hur långa texterna är. Det är ingen enkel uppgift. Vissa längre bloggtexter som jag tyckte var roliga och ganska bra när de skrevs känns bara pinsamma idag, och tvärt om. Jag har hittat vissa texter som jag inte på något sätt tyckte var speciella när jag skrev dem, men som nu har gjort att jag känt mig imponerad av mig själv.

---> Om någon annan än jag själv ska bli tillfrågad att skriva förord till boken har jag också funderat på, vad tycker ni? Och i så fall vem? Jag har några namn på förslag.

Vem av följande tycker du ska bli tillfrågad om han eller hon vill skriva förordet till min bok?
	1) Erik Sundelöf och Menna Hagigi (som gjort bloggen åt mig)
	2) Linda Skugge
	3) Ida Hansson/Legally Blonde
	4) Annika Bryn (Deckardrottning)
	5) Jonas/Ett liv i Exil
	6) Johan Larsson (nyligen.se och knuff.se)
	7) Sten Sture (bitsk kommentator)
	8) Katrine Keilos (Expressen)
	9) Någon ur min familj

Vinprovarkväll med tjejerna

Länsrättsnotarien och Skatterättsjuristen hade igår arrangerat en vinprovarkväll. Och tro nu inte att vi bara korkade upp ett antal viner och sen satt och svepte glas efter glas medan skatt och prat dränkte vinet. Nej, vi var faktiskt sju tjejer som genomförde en vinprovning med största seriositet. Rader av glas var uppradade mot vita dukar, precis så som det ska vara, och värdinnorna hade printat ut en massa vinprovartabletter (.pdf) från Vinguiden. Vinprovartabletter är ett formulär fullt av adjektiv under rubriker som t ex tanin, bouquet, viskositet och klarhet. Vi provade fyra olika viner, och först i efterhand fick vi veta pris och annan fakta. Min favorit efter en samlad bedömning visade sig vara det billigaste vinet, ett rött vin från Chile som heter Gato Negro. Det kostar 59 kr på Systembolaget, och detta ser jag som ett bevis på att jag faktiskt inte är speciellt dyr i drift. Efter provningen var det mat och ännu mer vin som gällde, och sen vinglade jag hem på cykeln.

Glamourös tjej sökes

”Hej, har jag kommit till Karolina Lassbo? Det är du som har den där modebloggen va? Det är så att jag ringer från bla bla bla, och vi ska göra ett reportage och behöver en ung och glamourös tjej, och då tänkte vi på dig. Det är så att det ska handla om shopping, lyx och mode, om såna som lever glamouröst och lägger ner massor av pengar på shopping, prylar och dyr champagne, och gärna inte tar i smuts om du förstår vad jag menar. Vad säger du om det?”



Jag vet inte hur många gånger som jag de senaste 1,5 åren har fått förklara för reportrar eller produktionsbolag att titeln på bloggen från början var ett stort skämt. Jag lever inte ett glamouröst liv, är inte intresserad av trender, och skulle aldrig i livet bränna snuskigt med pengar på skor, kläder eller annat ytligt. Jag har alltid varit en spara. Att slösa är inte min grej. Jag vill leva minimalistiskt, bara köpa det jag verkligen behöver och istället spara för framtida investeringar. Och smuts under naglarna är jag knappast rädd för. Jag är uppvuxen på landet utanför Falun och har faktiskt mockat kaninburar i hela mitt liv.



Att min blogg inte är en modeblogg får jag också tjata om hur mycket som helst eftersom folk påstår att så är fallet, och jag är riktigt less på det. Bara för att jag är en relativt ung tjej och har en rosa blogg så betyder det inte att det är en modeblogg jag skriver. Jag känner mig riktigt kränkt och förolämpad varje gång som någon påstår att jag har en modeblogg. Som om alla andra inlägg inte skulle räknas? Det är inte speciellt många inlägg som handlar om kläder, men detta är ett sådant, för i detta inlägg ser ni kläder som säljs på Nelly.



Bilder från Nelly.

Det nya tidningsbudet

Om trapphusets nya tidningsbud läser min blogg så riskerar jag nu kanske att bli utan tidning i morgon. Men jag måste bara påpeka att det sen ca två veckor nya tidningsbudet klampar något så fruktansvärt när hon eller han springer upp och ner för trapporna. Det låter som en sumoelefant som utan vare sig simultanförmåga eller taktkänsla försöker röra sig så snabbt som möjligt med sina lågklackade skor som smäller mot golvet. Eftersom tidningarna levereras klockan fem på morgonen så vaknar jag nu för tiden alltid klockan fem och lyssnar på tidningsbudets framfart i trapphuset. Jag bor på högsta våningen, och det enda ärendet som tidningsbudet verkar ha på min våning är att ge mig Dagens industri. Nu funderar jag starkt på att säga upp prenumerationen med omedelbar verkan, bara för att slippa bli väckt. Eller så ska jag ställa upp en grind med elstängsel varje kväll, som får hindra budet från att ta sig upp på min våning. ”Hit men inte längre. Lägg posten nedanför grinden, tack!” ska det stå på en lapp.

Plåt- och skrotgudinnan

Bild från Funpic.

Japanskan i Tingsrätten

Den japanska utbytingen som bor i min korridor läser också till jurist. Igår var hon i Uppsala tingsrätt och skulle kolla på rättegångar. Hon kom tillbaka och såg ganska fundersam ut. ”Is it just old people in the jury?”, frågade hon. Jag förklarade att den så kallade juryn består av nämndemän, och att det inte är samma sak som en jury. Nämndemännen har lite mer befogenhet och är tillsatta efter politik åskådning, men annars är det ungefär samma sak. Att inte nämndemännen representerar folket genom att representera samhället i stort när det gäller ålder, kön och eventuellt etnisk bakgrund tyckte japanskan var väldigt märkligt, och jag kan inte mer än instämma. I dagsläget är det en skara gamla gäddor från kommun- och landstingsfullmäktige som sitter som nämndemän, och då blir medelåldern tyvärr väldigt hög. Snart är väl medelåldern uppe i 105 år eller nåt för nämndemännen. Kanske dags att skrota hela systemet?

Brandon och Kelly

<--- Då

I år är det sjutton år sedan som Beverly Hills 90210 spelades in. Sjutton år låter som väldigt lång tid. Det känns som att det var för några år sedan som man satt framför TV:n och följde ungdomarnas intriger och kärleksaffärer som utspelade sig i stadsdelen Beverly Hills i Kalifornien. Jag gillade Brenda och Valeris roller bäst. Kelly var så förbannat präktig så det blev irriterande, och Donna gillade jag inte alls, hon var så mesig. Den där Andrea kändes bara malplacerad. Visst var Brandon den snyggaste killen, och Jason Priestley ser ju hyfsat fräsch ut än idag, även fast han är 38 år gammal. Jennie Garth ser lite blek och färglös ut. Här är ett klipp från det allra första avsnittet. "Brenda, jag har upptäkt nåt konstigt med det här stället" är inledningsrepliken, och det är Brandon som säger det.

<--- Nu

Bilder från Dlisted.

Könsrollerna gör sig påminda

Jag och mannen i mitt liv ska köpa en bil. Vi har ännu inte provkört någon, men det blir troligtvis en BMW. Jag ville helst ha en Audi, T.P. ville helst ha en Jaguar, men BMW var för oss båda ett andrahandsyrkande. De tre första dagarna tyckte jag att det var roligt att titta på bilar, men nu efter nästan två veckor så tycker jag inte att det är roligt längre. T.P. däremot, han vill kolla på bilar nästan hela tiden, helst flera gånger per dag. Igår till exempel, då ville jag titta på foton som min kursare hade skickat. Det var från hennes bröllop på en strand på Hawaii, men T.P. ville bara titta på bilar.

En annan sak jag också förundrades över var när T.P. skulle kolla på film med sin vän Lingvistikjuristen. Jag frågade vilken film de skulle se, men fick till svar att filmen endast innehöll klipp från när flygplan och helikoptrar antingen kraschar eller sprängs. Är det verkligen roligt att se? Är det underhållande? T.P. är världens bästa kille, men ibland är jag väldigt glad över att jag har tjejkompisar att umgås med. Mina tjejkompisar har kvinnliga intressen, och jag är tacksam över att de aldrig har inkräktat på männens intresseområden. Det där med könsroller är nog inte så dumt ändå. I alla fall inte när det gäller allt som ligger utanför yrkesrollen.

Kungafamiljen och Björnes Magasin

När Björne dissar Robert i en auktion är det bästa jag sett ur Björnes Magasin, men visst, jag har inte sett allt. Hey Baberibas paradi på Kungafamljen är lika rolig, fast på ett annat sätt. Här är familjen på prao.

Lögner och diffusa syftningar

Jag kan inte rå för att jag blir otroligt irriterad över vissa modeskribenters språk. Det förekommer såväl lögner som märkliga syftningar. Här är ett exempel: ”Den enkla skjortklänningen är jättesnygg (tycker vem? är det vetenskapligt bevisat? tala för dig själv!). Detta plagg är vårens största behov (jasså? jag som trodde sömn och mat var grundläggande behov?), något som ingen kan klara sig utan i sommar (annars dör man eller vadå?, både kvinnor, män, djur och barn? eller är plagget även ett arbetsredskap, något att torka upp utspilld saft med?).” Nej, skriv ärligare: ”Den enkla skjortklänningen kommer att säljas i många butiker i sommar. För mig är den en klar favorit, jag tycker den är jättesnygg.” Här är några skjortor och klänningar från La Redoute som jag tycker är ganska snygga.

Bilder från La Redoute.

Valborgsångest

Jaha, då var det dags igen. Planeringen och jakten på det perfekta Valborgsfirandet, så som det ska gå till enligt sedvana och tradition här i studentstaden. Detta blir min femte Valborg, och ni som läste den här bloggen i april förra årets vet vad mycket jag avskyr Valborg och all hets runt omkring. Det är följande som måste fixas eller som man tyvärr måste stå ut med.

• Champagnefrukost med chokladdoppade jordgubbar i en solig park utan myror, på en filt som helst inte sticks.

• Trängsel, blåst och kyla runt Fyrisån för att titta på båtar som studenterna byggt själva.

• Försöka att inte tappa bort sina vänner i trängseln, samtidigt som man försöker höra när rektorn håller ett tråkigt tal på trappan till Carolina.

• Stå två timmar i kö för att få betala dyra entrépengar till en studentnation, där man spenderar sina sista slantar på champagne, en dryck som någon annan sliter ifrån en och sprutar ner en med.

• Gå blöt och ledsen hem till Studentghettot för att byta om och försöka ladda om inför kvällens fester. En fest som ändå brukar bli halvtaskig eftersom att alla varit konstant berusade sen frukost.

Vissa år har jag bojkottat Valborg helt, jag har suttit instängd och pluggat eller gjort något helt annat. Vissa år har jag styrt upp en del valborgsaktiviteter, men frågar mig alltid efteråt hur jag kunde vara så korkad som utsätter mig för skiten. Jag önskar att jag vore lärare på universitetet. I såna fall skulle jag lägga obligatorisk undervisning från 09.00 till 18.00 för mina elever på Valborg. Och det är inte för att vara elak, jag skulle göra dem en tjänst.

Den nutida gudinnan

Bild från Funpic.

Det sista frukostmötet

”Marknadsföring på Internet har ökat kraftigt de senaste åren, och företag väljer inte bara att annonsera på etablerade tidningars webbplatser. Även privata bloggar med hög trafik erbjuds annonsering och bloggen har därmed blivit kommersiell.”

Marknadsföreningen i Uppsala har säsongavslutning den 1 juni, och på det sista frukostmötet är det jag som är inbjuden som talare. Det är alltid skoj att komma ut och prata med folk, så detta ska såklart bli jätteroligt. Som vanligt bygger jag ihop en liten glammig och informativ PP-presentation, vi får se vad det blir denna gång. Internetmarknadsföring och bloggar har jag dock pratat om så många gånger förr, så det känns knappast som något nytt. Föreningen är ideell och för medlemmar är frukostmötena gratis, men för andra personer kostar det 200 kr. Anmäler sig gör man här.

En återträff för gamla kryddor

Förra helgen döptes Geri Halliwells dotter som har fått namnet Blubell Madonna. Alla från Spice Girls var där utom ”Scary Spice” Melanie B som var i Los Angeles och hade fullt bestyr med sina egna barn. Som gudmor utsås ”Posh Spice” Victoria Beckham. Geri såg ut att ha fått tillbaka sin kropp, både efter graviditet och tidigare viktpendlingar, och Victoria såg som vanligt väldigt mager och tanig ut. Emma Bunton som förut kallades ”Baby Spice" ser inte så baby ut längre, och Melanie C ”Sporty Spice” ser inte riktigt lika sportig ut. Faktum är att det syns ganska tydligt att de gamla kryddflickorna inte är lika kryddiga längre, det luktar Old Spice lång väg kan man säga, men det är ju faktiskt helt naturligt.

Bilder från Dlisted.

En ny chans för kommentarerna

Från att ha haft ett öppet kommentarsfält på bloggen så fick jag lov att börja moderera istället. Det kom så många olämpliga, osmakliga eller kränkande kommentarer att det inte var hållbart. Eftersom modereringen tog mig över 2,5 timmar per dag så stängde jag sen av kommentarsfältet helt. Jag hade inte tid. Nu har jag fortfarande inte tid att sitta och moderera, men kommentarsfältet skall få en chans till. Jag har ställt in bloggen på ett öppet kommentarsfält. Men blir det så, att för mycket av min tid går åt till att sitta och ta bort olämpligheter så stänger jag genast av hela kommentarsfunktionen. De kommentarer som innehåller följande är absolut inte acceptabla:

• Förtal och förolämpningar
• Sexuella anspelningar
• Allt för ovårdat språk
• Kränkande personangrepp
• Länkar till olämpliga sajter
• Kommentarer med brottsligt innehåll som enligt LEA (BBS-lagen) skall avlägsnas.
  

Det vore faktiskt bra att få praxis på Internetmobbing. Eftersom att Blogger enligt användaravtal inte drar sig för att lämna ut IP-nummer så skulle jag gladeligen anmäla den första som skriver något kränkande. Synd bara att det enligt telelagen krävs två år i straffskalan för att ett IP-nummer tvångsmässigt skall kunna röjas. Detta eftersom att en Internetuppkoppling likställs med ett abonnemang.

Fem jurister runt samma bord

Lördagskvällen spenderades på Snerikes nation. Vi var fem Uppsalajurister som samlades för att dricka drinkar och vin. Vi hade försökt att boka ett bord elektroniskt över Snerikes hemsida, men bokningen gick inte fram. Bordsfrågan löste sig dock senare efter att vi hängt i baren att tag, och frågan "Vill ni se menyn redan nu?" fick besvaras med ärligheten "Nej, vi ska bara dricka". Det är väldigt svårt att inte prata om juridik eller Juridicum när fem människor samlas som till vardags endast har juridik i huvudet. Några av de samtalsämnen som avverkades var följande:

• Skatteverkets befogenheter vid revision.

• Hur en försvarare ersätts när den tilltalade absolut inte vill ha en offentlig försvarare, utan någon helt annan, och sen vinner målet.

• Hur man bäst och mest taktiskt väljer handledare och rättsområde till sitt examensarbete.

• Varför FN i New York är en väldigt meriterande men dyr praktikplats.

Min kväll kanske låter ganska trist, men det var den absolut inte. Att prata juridiska angelägenheter med alkohol i kroppen kan aldrig bli tråkigt, speciellt inte när de andra runt bordet har läst vid samma universitet och har kommit ungefär lika långt i utbildningen. Speciellt punkt två vållade väldigt stor diskussion och många skratt, och det slutade med att jag och T.P. satt och läste processrätt i Ekelöfs tredje häfte klockan alldeles för sent på natten. Men Ekelöfs resonemang var knappast till hjälp för att få ett helt klart och rakt svar på frågan.

Fotnot: Bilden till vänster föreställer trappen mellan våningarna inne på Snerikes, om det är någon som undrar.

Skillnaden mellan PM och PM

På fyra av mina nio terminer på juristprogrammet har jag haft seminarium på måndag morgon. Detta har inneburit att hela söndagen har gått åt till att först förbereda seminariet och därefter synkronisera argumenten och gå igenom uppgifterna med basgruppen. Det senaste året har jag blivit bortskämd med att aldrig behöva studera på helgen, men idag har jag faktiskt tillbringat en del av söndagen på Ekonomikum. I morgon klockan 15.00 skall nämligen basgruppen lämna in en PM, och men hjälp av en dator, en godispåse, en lagbok, instruktioner från Exportrådet och litteratur av Bert Lehrberg så fick vi ihop vår PM som nu bara skall finslipas innan lunch i morgon.

Ett PM på Handels eller andra institutioner är dock inte samma sak som ett PM på juristprogrammet, det har jag lärt mig för länge sen. På juristprogrammet fick vi alltid en rubrik med en underrubrik, och sen bestod svårigheten i att först läsa in sig på rättsområdet så att man över huvud taget fattade det juridiska dilemmat med underrubriken, och sen författa en enskild och självständig PM med både frågeställning, resonemang och egen analys. Formalia enligt instruktioner och rätt antal sidor eller tecken var också en viktig del av uppgiften. På de flesta andra institutioner verkar dock en PM innebära att man endast skriver en liten redogörelse kring ett visst ämne. Som idag till exempel. Vår PM på kursen som jag läser på Handels skulle handla om "Vilka olika möjligheter som står till buds för ett svenskt företag som vill expandera utomlands; fördelar och nackdelar med de olika alternativen samt vilka rättsområden eller lagar som blir aktuella för företaget att skaffa sig kunskap om."

Att en PM på juristprogrammet är betydligt mer tidskrävande än en PM som bara är en redogörelse med argument, det behöver jag nog egentligen inte ens påpeka.

Pingviner goes Bloodhound Gang

Hur gör djur?

Jag har tänkt på en sak som jag i och för sig har tänkt på förut också. När ett människobarn förds så klipper en barnmorska av navelsträngen. Och innan saxen uppfanns, då användes säkert släggor, stenar eller andra vassa föremål från naturen. Fast djur, hur sjutton gör dom? De har varken saxar eller kan slå med vassa stenar. Antagligen så gnager eller biter honan av navelsträngen själv, eller så torkar den och faller loss? Jag vet att tackor äter upp sin egen moderkaka efter att de fött lamm. Det är minst sagt ganska äckligt. De flesta djur är förbannat söta, men äckliga och smutsiga, det är dom också. Jag kan även nämna deras dåliga tand- och munhygien som ett annat exempel.

Nu är oljemålningen såld!

Innan affischerna ens är färdiga så har det nu skett. Oljemålningen ”Stureplan på naturligt plan – En Zornkulla år 2006” som jag har stått modell för har blivit såld. Det är en svensk konstsamlare som vill vara anonym som har köpt målningen till priset av 54 000 kr, fast med förbehållet att tavlan skall vara med på en utställning i Sigtuna i maj. Det känns både roligt och lite sorgligt att tavlan har vandrat till någon annans ägo. Som vi har slitit med den där tavlan känns det nästan som att sälja ett barn eller en kompis. Fast det mer roliga med försäljningen är att jag enligt avtal får 50% av vinsten. Ett av villkoren för att jag skulle ställa upp som modell för Markus Andersson var att jag skulle ha hälften av pengarna, inte 10-20% som modeller vanligtvis får. Det faktum att konst är momsfritt är också skoj.

---> Jag hade egentligen tänkt stanna inne denna fredagskväll, men det måste nog bli en flaska skumpa nere på stan. Det är bara att gratulera köparen som säkert säljer den vidare för det femdubbla om några år.

Bild från Markus Anderssons hemsida.

A non facking generation

Kristdeomokraternas ungdomsförbund KDU har dragit igång en kampanj mot fackförbund som de kallar för ”A Non Facking Generation”. Så här skriver ordförande Ella Bohlin och förbundssekreterare Simon Westberg i ett pressmeddelande:

”Facket verkar tycka att det är helt okej att driva småföretagare i konkurs bara för att de vägrar inordna sig den kollektivistiska fackpiskan. Det har ägaren till en salladsbar i Göteborg, en sminkbutik i Kristianstad och ett hunddagis i Stockholm fått uppleva. (…) När ett företag tvingas lägga ned sin verksamhet på grund av blockader från facket, drabbas de anställda - ungdomar som du och jag!”

Kampanjen är rak och tydlig med en fyndig och slående rubrik, som både väcker funderingar och uppmärksamhet, men självklart drabbas trista människor utan humor av en nördig moralpanik. Hur kan ett seriöst ungdomsförbund använda ett engelskt könsord i sin kampanj? Denna moralpanik är enligt mig är totalt befängd och överflödig. Ska en kampanjs budskap komma fram så krävs en slående rubrik, och det har KDU verkligen lyckats med. Att kampanjen bli omskriven är snäppet bättre än att den bara syns och drar uppmärksamhet. Till och med jag skriver ju om kampanjen här i bloggen. Det är bara att gratulera Ella Bohlin för en lyckad PR-kupp mot fackförbund. Och när det gäller fackförbund så tycker jag själv att dess funktion i samhället är mycket viktig och en bra trygghet för de anställda, men det ska vara frivilligt att teckna kollektivavtal.

Sandaler = Berofuotskuoner (Barfotaskor) på Älvdalska

Bild från Funpic.

Ganska mycket rädd för åskan

När jag var 17 år gammal skulle jag ringa ett telefonsamtal. Det regnade ute och jag hörde inte att det åskade ute. När jag satt på sängkanten med telefonluren i höger hand, och bläddrade i en telefonkatalog med den vänstra, så slog blixten ner i telefonledningen. Blixten gick in i min högra arm och gick antagligen ut i nåt av benen. Jag slungades framåt i rummet och vaknade på golvet cirka 2,5 meter bort från sängen. Sen var den högra armen alldeles kall och stel i ungefär en vecka. Det var endast tur att jag inte höll telefonluren vid huvudet eller i vänster arm. Att få blixten genom hjärtat eller hjärnan hade inte varit så skoj.

Är du rädd för blixt och dunder?
	1) Nej, inte ett dugg!
	2) Bara om åskan är väldigt nära och jag är utomhus.
	3) Visst ska man ha respekt för åskan men det är inget jag är rädd för.
	4) Jag tycker det är ganska otäckt, men bara jag är inomhus så bryr jag mig inte.
	5) Jag är livrädd!

Vem beställde regn tills idag?

I morse regnade det. Det är inte roligt när det både regnar och blåser på samma gång och man måste iväg. Att cykla med paraply är jobbigt, då måste man hela tiden styra men en hand. Jag och T.P. funderade nästan på att ta en taxi in till stan, men ska regn verkligen vara ett problem? Ska regn verkligen få styra över folks liv och val? Nej, knappast. Inte i min värld i alla fall. Det var bara att ta på sig rätt kläder och sätta sig på cykeln. För första gången fick jag användning för min vindtäta sportjacka från Didriksons, men gummistövlarna från Viking fick stanna hemma. Nu regnar det som bara den, och det åskar också. Jag är väldigt glad över att jag sitter inne med tak över huvudet. Ibland behövs det så lite för att glädjas över något.

Bild från Didrikssons.

En helt fri helg

Det var otroligt länge sen som jag hade en hel helg ledigt, utan en endaste rad inbokad i kalendern. Denna helg är till min glädje en sådan, och det passar mig utmärkt. Jag behöver både sova och vila, och dessutom har jag länge känt mig lite halvsjuk och förkyld och skulle verkligen behöva ta det lugnt. Jag har därför inhandlat juice och vindruvor, och även hyrt tre filmer på VHS som jag ska avverka i sängen framför TV:n. Apropå TV så har jag blivit av med min räknare. Jag var en av de tusen personer som hade en statistikräknare kopplad till TV:n, och tog på så sätt fram svenska folkets TV-siffor. Men jag tittar så extremt lite på TV så mina siffror var nog inte till hjälp. Jag var nog en sån där försöksperson med bokstäverna OBS framför, en som blev bortsorterat på grund av resultat som ständigt inte höll sig inom normalfördelningen.

Vem som helst på ett omslag

Den nystartade tidningen Modette har en rolig funktion på sin webbplats. Vem som helst kan göra ett tidningsomslag med sin egen bild. Det var ganska roligt faktiskt, jag provade med många olika bilder. Fotot till höger har min kille T.P. tagit under en vårpromenad i Falun, och jag försökte även med pappas motorsåg, men även lite glammigare bilder. Att göra ett omslag med sitt foto är tydligen också en tävling. En person vinner 5000 kr till shopping. Det är ganska logiskt att en modetidning har pengar till shopping som en vinst, men jag skulle hellre vilja vinna pengar till en bil, en tvättmaskin eller till en aktieportfölj.

Bikinihandel över bardisken

Jag har skrivit förut att Tamara-bikinin från Alprausch är grymt snygg och att jag ville köpa en sån, men det fanns inte kvar någon i min storlek. Just nu poserar Carin da Silva från Let’s Dance i den bikinin i reklam för Nelly, och jag har full koll på att både Freja från Top Model och Pernilla i Sunblock har poserat i samma bikini. På Nellys vårmodevisning innan påsk så pratade jag med Fredrik som säljer Alprausch i Sverige, och beklagade mig över att bikinin var så snygg och så slut. Men han lovade med ett glas vin i handen att han skulle kontakta mig först av alla om det kom in fler. ”Åh visst”, tänkte jag, han kommer glömma bort det i takt med vinet, men nejdå. Han hörde av sig och nu har jag ett exemplar i tryggt förvar på mitt rum, med pannband och allt! Här nedan ser ni två andra skapelser som också finns på Nelly, och Alprausch har även snygga klänningar som säljs där.

Bilder från Nelly.

Vilken bil ska man ha?

Jag har aldrig ägt ett motorfordon i hela mitt liv, men nu funderar jag och min kille T.P. på att köpa en bil tillsammans över sommaren. Helst någon billig och begagnad sak som vi eventuellt kan sälja till hösten. Men vilket märke är bäst? Jag och T.P. har nominerat ett bilmärke var och två tillsammans, och nu får ni rösta. Men vi har även beslutat att bloggläsare fungerar precis som lagrådet. De har ingen makt att fatta det slutgiltiga beslutet, men de tillfrågas i rådande syfte och kan på så sätt påverka utgången i viss mån.

Vilket att följade bilmärken skulle du föredra?
	1) Jaguar
	2) BMW
	3) Audi
	4) Chevrolet

UPDATE: Jag ser att Mats Bilar i Falun säljer en välvårdad Bubbla från 1972 för 19 900 kr. Kolla här, det vore coolt att ha en sån, men T.P. säger att det inte är trevligt att åka långt i en gammal Volkswagen.

Kylie Minogue Shanghai Medley för H&M

Dagens mail: Alla brott i en lista

Hej Glamourprinsessan!

Jag har läst din blogg nu i flera månader och du är faktiskt jurist har jag läst! En sak har jag tänkt på länge och det är att det vore roligt och bra och veta hur mycket fängelse det kan bli för ett brått! Jag har själv försökt titta i en lag men det är så rörit och så myket kapitel och text överallt! Jag skulle bli jätteglad om du kunde maila till mig en lista där det står alla brått från lagen, alltså inte myket text utan bara vad bråttet heter och hur mycket fängelse det kan bli! Det vore jättesnält av dig! Du kan ju sånt där! Kan du fixa en lista innan fredag tror du?

Svar: Här är brottsbalken. Det finns väldigt många paragrafer i den. Att skriva ner alla brottsrubriceringar med dess straffskala skulle ta väldigt lång tid, och så lång tid har nog du inte råd med.

Kameler i uppror efter år av förtryck

Bild från Funpic.

Beslut om revision hos er

Innan jag ens hade lämnat in deklarationen för min enskilda firma så ringde telefonen. Det var skatteverket som hade beslutat om revision hos mig, och följande dag kom även ett dokument som vittnade om beslutet. Skattmasen ville träffa den bloggande dalkullan och granska räkenskaperna för verksamhetsåret 2006. Han förklarade att det var första gången som någon i Sverige hade registrerat ”Bloggverksamhet” som en firmas huvudsakliga verksamhet. Och revisionssektionen på skatteverket hade ingen som helst aning om hur detta gick till, vad inkomster och utgifter bestod av, och hur det går till i övrigt i en sådan firma.

Jag ska träffa skattmasen i morgon, och de två senaste dagarna har jag därför sorterat ca 200 kvitton och klistrat upp dem på A4-ark, sorterat fakturor och räknat moms tills momsen sprutade som mos i ögonen. Jag försökte förgäves att få tag på Angel PC i Flogsta där jag köpt min dator för att få ett värderingsintyg, men butiken verkar ha upphört. På kursen ”Att deklarera enskild firma” så sa kursledaren att vi skulle skaffa värderingsintyg av återförsäljaren när det gäller datorer som inte var nyinköpta när verksamheten startade, men varför ska jag ha ett värderingsintyg, när det finns branschpraxis på hur värderingen ska gå till? Det var inte speciellt svårt att ta reda på att en dator ska värderas med formeln ”Nypriset gånger 0,5 upphöjt till X”, och X är antal år som datorn är gammal. Och om det så kallade nypriset består av flera komponenters sammanlagda värde, då skall 20% dras av för ”paketrabatt”. Jag får höra i morgon vad skattmasen säger om att istället använda värderingsformeln.

Ett bildspel med balklänningar

Det var för några veckor sedan som jag sprang runt i Uppsalas balbutiker med en reporter från Expressen. Det är snart dags för alla vårbaler, och jag delade med mig av mina bästa baltips som blev till en artikel, och valde ut balklänningar som jag fotades i. Men oj, hur ser jag ut på första bilden i bildspelet? Klänningen var fin men jag ser ut som jag vet inte vad i ansiktet. T.P. säger: Du ser ut som ett spöke på den där bilden, älskling. Ida säger: Du ser så ledsen och besviken ut. Tore säger: "Glamour-Karolina" - har du blivit prefixkändis? Du kanske föredrar att synas med ett leende? Själv vet jag inte vad jag ska säga, men vårsolen vid fyrisån var fin och den rosa klänningen gillade jag skarpt, även om den var en storlek för stor. Vid fototillfället fick jag hålla i klänningens överdel när jag gick så att inte hela klänningen landade vid fötterna, för att sen snabbt släppa greppet när kameran gjorde sitt. Det var samma sak med den sjögröna. Synd bara att jag själv inte ska gå på bal i vår. Jag blev väldigt inspirerad av att prova klänningarna, men T.P. säger att det ”inte är hans grej” att gå på bal.

Bild från Expressen. Foto: Monika Steczkó.

Bloggar är för narcissister och psykopater

”Det är bara narcissister och psykopater som har egna bloggar, och alla som håller på och kommenterar är precis likadana”

Ovanstående citat fick jag höra i helgen, och jag kan inte annat än hålla med. Den som vill skriva om sitt liv, sig själv eller sina åsikter i en personlig dagbok skulle egentligen kunna göra det med bläck eller blyerts i en låst sak som ligger på skrivbordet, men nej. Narcissistens personliga åsikter och bilder på sig själv ska prompt ut på Internet för allmän beskådan. Och de som gärna hänger i kommentarsfält för att kommentera är endast de som är för lata för att driva en egen blogg. För egentligen vill de nå ut med sina åsikter eller synas precis som bloggaren själv, men de har inte ork till det. Varför skulle de annars bemöda sig att kommentera bloggarens inlägg om de inte själva ville synas och höras eller ge sin åsikt i frågan?

Och blogg-psykopaterna, de är antingen rättshaverister eller människor som har hakat upp sig på något eller någon, och sen inte kan släppa det utan måste agera. Psykopaterna kan också vara egendomliga typer som tror att de kan förändra världen genom research, mediedrev och länkning. Att de politiska bloggarna endast vill nå ut men sina åsikter för att kunna förändra samhället till det bättre, det är bara snack. Egentligen vill de endast visa upp att de själva har bra idéer och är kloka människor, för om de inte vore narcissiter så skulle de inte ha behovet av att ständigt synas, höras och boosta sig själva och sina åsikter. Och jag själv, jag är väl både narcissist och en aning psykopat så som jag håller på, men jag är medveten om det också.

Diplomeringsklänning

Min kille T.P. är vanligtvis en väldigt duktig fotograf, men med min dåliga kamera blir det bara oskarpa bilder. Han måste dock lära sig att ta outfitbilder till en blogg. Hela klänningen ska ju synas, och det rakt framifrån, inte snett uppifrån. Det jag hade på mig var i alla fall en guld och brunmönstrad tubklänning från Paradis som jag köpt någonstans i Sturegallerian. Den är ganska vid nertill och har tyllspets, som tyvärr inte syns i bild.

Apropå mig själv så var jag med i TV-prorammet "Skolfront" idag kl 17.20 på SVT1, och programmet sänds i repris två gånger men jag vet inte när. Jag pratade om lärare som bloggar om sitt yrke som lärare. Jag flaxar ganska mycket med mina ögonfransar när jag är med i TV, men jag tror att jag ska sluta med det. Det måste vara för att det alltid är så varmt i studion och så mycket stålkastare överallt. Mina kontaktlinser torkar ur och då måste jag blinka för att de inte ska fastna.

Talet till Diplomanderna

Under gårdagens diplomeringsmiddag för alla Uppsalajurister som examinerats det senaste året, så var det två före detta studenter som skulle hålla tal, ett tal till diplomanderna. Festen hölls i de två stora salarna på Stockholms nation, och i varje sal var det en student som höll tal. Jag höll talet i den ena salen, och efter middagen dansade vi både styrdans och disco fram till småtimmarna. Här nedan kan ni läsa mitt tal.

Ärade Fru Dekanus (som tyvärr inte är närvarande), Herr Prefekt (som sitter i andra salen), Herr Ordförande i Uppsalajuristernas Alumnistiftelse, Fröken Ordförande i Juridiska Föreningen, lärare, släkt och vänner, men framför alla andra, Ärade Diplomander, och till den skaran räknar jag även mig själv.

Efter att ha genomgått en så lång utbildning som juristutbildningen så är det svårt att minnas precis allt man har lärt sig. Och ni anhöriga som sitter här idag, ni som själva inte har en juristutbildning, ni undrar säkert vad vi egentligen har pysslat med under så lång tid. Jag tänkte därför sammanfatta det mest väsentliga och minnesvärda från varje termin här på juristprogrammet i Uppsala.

Den första terminen bestod av statsrätt, och även om successionsordningen som är grundlag inte var något som ingick i kursfordran, så var det ändå svårt att missa det som stod om Kungens straffimmunitet i våra böcker. Och det faktum att Kungen aldrig kan få någon påföljd om han skulle begå ett brott blev en del ganska upprörda över. Och när vi insett vad förskräckligt omständligt det är att ändra en grundlag, så var det vissa mer aktiva studenter, som seriöst övervägde att skicka hotbrev till Svensk Damtidning, och fråga hur sjutton de kunde stödja straffimmunitet i ett demokratiskt samhälle.

På den första terminen fick vi även utreda den allra mest spektakulära seminarieuppgiften på hela programmet. Det var på ett seminarium om religionsfrihet, och uppgiften handlade om en religiös sekt som varje söndag hade som ritual att de slängde ut en get från en balkong.

På termin ett var vi mellan 25 och 30 elever i varje klass, och totalt var vi i min årskull 330 stycken. Men efter den fösta tentan var det tyvärr inte alla som dök upp på termin två. Av jur.stud blev det djur-ras, men alla flit.stud gav sig in i civilrätten.

När det gäller termin två så kommer vi nog alla ihåg semiarierna om tjuren Bull*, och varför tjuren hette Bull lär vi nog aldrig få reda på. Termin två innehöll även två av utbildningens mest spektakulära rättsfall. Ett av dem var Ylva med Porschen, ni vet kvinnan som bedrev näringsverksamhet mitt på Malmskillnadsgatan och blev i sängkammaren lovad en Porsche av sin kund, men det enda hon sen fick var en leksaksbil. Ett annat minnesvärt rättsfall var det om mannen som skulle gå in och, (som domstolen uttryckte det), ”kasta vatten” på en avspärrad byggarbetsplats mitt i natten. Innan han ens hade ”kastat klar” så trillade han ner i ett djupt hål i marken och försvann.

Sakrätten på termin tre handlade mest om en massa prylar som hade överlåtits eller deponerats på olika ställen, och det slutade alltid illa, för självklart var det alltid någon av alla inblandade parter som gick i konkurs. De prylar som förfarandena oftast handlade om var båtar, bilar, hästar, säd, coca-cola, griskultingar och döda älgar. Och många minns nog den stackars mannen som skulle separera sig från sin fru. Han hade utfört reparationer och gjort utbyggnader i flera års tid på sin kvinnas villa, men allt han fick efter separationen var 85 meter trästeket. Och vad han då gjorde med sitt staket, det förtäljer inte historien. Men om han bosatte sig i en hyresrätt efter separationen, så fyllde nog staketet i alla fall halva lägenheten.

Jag fick höra redan vid kursstart att termin tre kallades för ”väggen”. Det var en vägg man skulle ta sig över, och sen blev allt lite lättare. Men tyvärr var det många som gick in väggen istället för över den.

På termin fyra var det straff- och processrätt som gällde. En av alla seminarieuppgifter handlade om en gärningsman som stal en taxi, och med hjälp av den så färdades han till sin moster i Skåne. Men ett litet stavfel hade smugit sig in i seminariematerialet, så enligt uppgiften var det en tax istället för en taxi som gärningsmannen hade färdats med. Om det då var tillgrepp av fortskaffningsmedel eller rent djurplågeri som vi studenter skulle utreda brottsbegreppet kring, det kan man fråga sig än idag, eftersom att läraren själv blev ganska plågad av alla djur. stud, som alla samtidigt mailade honom och påpekade stavfelet i texten.

Termin fem vet jag inte om jag kan säga så mycket roligt om. Det var inte så roligt helt enkelt, men inte heller tråkigt, och egentligen inte så svårt. Redovisning, skatter och moms, det var ett sådant område som våra rivaler på Ekonomikum pysslade med om dagarna. Några gulliga små bestämmelser fanns det i alla fall i skattelagstiftningen, och det var bestämmelserna om att bär, svamp och kottar är skattefria upp till 5000 kr. Antagligen var det en minister vid namn Putte, Putte i Blåbärsskogen som signerat den där lagen, och under det ångestladdade tentaplugget var det minst sagt frestande att gå ut i skogen och plocka kottar för 4000 spänn, och sen gå upp till Ekonomikum och kasta kottar på dem. Apropå skog så är ollonskog en annan skog som det också står om i lagboken. Byggningabalken 12:1 stadgar att det blir en riksdal i böter för varje svin som man släpper i någon annans ollonskog. Vad jag vet så var det väldigt längesen som den bestämmelsen tillämpades, och inte för att jag vill göra mig skyldig till uppvigling nu, men om det är någon som känner för att liva upp det där lagrummet lite, så vet ni vad ni kan göra i morgon, eller kanske ikväll efter sista glaset?

På termin sex var det en herrans massa rättsområden som avverkades, och förvaltningsrätt var ett av dem. Vi tog upp ganska många olika förvaltningsärenden, men om det är möjligt att ta tillbaka sin egen erlagda examen, det behandlade vi aldrig. Ni diplomander som vill undersöka om det är möjligt, ni vet också vad ni kan göra i morgon, eller varför inte ikväll efter sista glaset? Det är bara att skriva en liten ansökan om att få sin examen upphävd.

Termin sju var den termin då många helt plötsligt försvann utomlands som utbytesstudenter. För första gången var det inte längre sig själv och sina egna studier som man oroade sig för, nej det var istället de bortbytta kursarna som fick den mesta av oron. Genom resedagböcker, bloggar och mail, fick vi som fortfarande var kvar på Uppsalamark ta del av den ena lägesrapporten efter den andra. Jag vill inte ge några exempel, men jag refererar helt enkelt till ”Brevet från kolonin” av Cornelis Wreeswijk. Ni vet den där ”Hejsan morsan hejsan stabben här är brev från älsklingsgrabben. Vi har kul på kolonien vi bor tjugoåtta gangstergrabbar i en. Stor barack med massa sängar kan ni skicka mera pengar? För det vore en god gärning jag har spelat bort vartenda dugg på tärning.”

Rättshistoria och allmän rättslära är en kurs som alla måste läsa. Och antingen hatar man det, eller så älskar man det. Och generellt sett så fick vi lära oss, att inom varje lands rättshistoria så har det i alla tider funnits några få som sitter på makten samt de som fjäskar för makten, och alla andra blir antingen halshuggna eller känner sig utnyttjade. Och när sen vissa av oss kom ut på praktik, så var det också så, att vissa hatade det och andra älskade det, och generellt sett så fick en del lära sig, att på en advokatbyrå så finns det alltid några få som sitter på makten samt de som fjäskar för makten, och alla andra känner sig antingen utnyttjade eller så blir de halshuggna.

Efter den redogörelsen borde vi egentligen höja våra glas och skåla för det kommande arbetslivet, men talet är inte slut än. Vi har examensarbetet kvar. Och folk som har fött barn säger att det är precis samma sak att skriva ett examensarbete som att föda ett barn. I det första stadiet förnekar man att graviditeten ens existerar, i det andra stadiet verkar det hela ganska skoj och man ser fram emot uppgiften, fast i det tredje stadiet kommer både oron för framtiden och ångesten. I stadium fyra kommer illamåendet och sen tröttheten, och i lyckan sen när barnet är fött, ja då tvingar man både släkt och vänner att i timmar sitta och titta på det man presterat. Och alla spelar jätteintresserade och lyssnar tålmodigt på de resonemang som förs.

Trots att många av våra kursare stupade redan i barnstadiet på utbildningen, och andra blev kvar i utlandet eller tog ett så kallat studieuppehåll och sen aldrig mer kom tillbaka, så ska vi diplomander som sitter här idag i alla fall vara väldigt stolta och glada över vår examen. Jag gjorde en snabbkoll hur många av mina kursare från klassen på termin ett som har tagit examen det senaste året, och det är endast 7 st av de 26 vi var från början. Och med dom orden så vill jag nu att vi utbringar en skål för den tid som varit, men inte minst för framtiden.

*Bull är en lärares efternamn. Han blev framröstad till "Årets lärare" för andra gången och fick ta emot diplom vid ceremonin i aulan. Vid middagen hade han min syster till bordet. Seminarieserien om Bull handlar om en tjur som alltid rymmer och ställer till skada, t ex stångar sönder ett krukmakeri.

Orangutang och Diplomering

Inte nog med att vi endast har en TV från sent 70-tal i det sunkiga matrummet här i korridoren. Eftersom jag aldrig har fått igång min DVD på min dator, så är det VHS som gäller på mitt lilla trånga och igenväxta studentrum. Stopp i det gamla gulnande handfatet har jag också, nämnde jag det? I alla fall skulle jag och T.P. titta på film hemma hos mig, och utbudet i videobutikens VHS-hylla var minst sagt begränsat. Vi hittade dock en svensk film som heter ”Bang Bang Orangutang” som vi båda inte hade sett. Det är en film från 2005 med Mikael Persbrandt och Tuva Novotny. En ganska tragikomisk film om en man som kör ihjäl sin egen son och sen rasar hans liv, och färgerna i filmen är annorlunda och ganska läckra.

Nu ska jag hem till T.P. och laga mat, och i morgon ska jag diplomeras. Det är av tradition en ceremoni varje vår för alla nyutexaminerade jurister i den pampiga och stora universitetsaulan, och efter diplomeringen är det mousserande vin och mingel i förhallen till universitetshuset. Därefter är det stor sittning på Stockholms nation. Båda salarna brukar vara fyllda till bredden. Hela min familj kommer och T.P såklart. För två år sedan var jag toastmaster i en av salarna på denna tillställning, och det ska bli riktigt skoj att nu själv få vara diplomand.

Bilder från Moviebox.

Sömn och vitaminer inför TV-inspelning

Idag åt jag en sen men god lunch på Thai Village med ledarskribenten Håkan Jacobson. Det är alltid roligt att luncha med Håkan för vi pratar om så många olika saker. Denna gång pratade vi bland annat om finansminister Anders Borgs obegripliga tiondelsanalyser i radio, rättegången om folkpartiets dataintrång, dokusåpan Mullvaden som gick förut, präster som bloggar, giftemål i vilken kyrka och vem som är vem av Carolina Gynning och Linda Rosing. Eftersom det är strålande sol och klarblå himmel här i Uppsala så borde jag vara ute och promenera eller sitta ute och läsa, men tyvärr är jag väldigt trött och hängig. Jag vaknade med halsont och känner mig orkeslös. Nu är klockan halv fyra, och om jag inte bloggar mer idag så betyder det att jag har gått och lagt mig. Jag måste vara pigg och kry tills i morgon, för då ska jag på TV-inspelning. Jag ska spela in ett program för UR.

Mona-Lisas nya loo(c)k

Bild från Funpic.

Ordet mode är svartlistat

Jag missar tyvärr kvällens festliga premiär av modetidningen Modette. Det finns nämligen en gräns för hur mycket tid jag kan lägga ner på att transportera mig själv till olika platser, och att pendla fram och tillbaka till Stockholm kan jag inte göra mer än en gång per dag. Dessutom har jag föreläsning i morgon bitti, så även om jag skulle fixa mig en sovplats i Stockholm så skulle jag i alla fall få gå upp så otroligt tidigt för att komma i tid till föreläsningen. Just nu skulle jag behöva ta en dusch och tvätta håret, men jag fick en sån förbannat fin sminkning av en sminkös på TV4 i morse, så jag vill verkligen inte duscha. Apropå ”mode” så är det ordet ett ord jag inte gillar, jag får dåliga vibbar och ryser, det låter så äckligt. Men trots att jag varken gillar trender eller ordet mode så är kläder ett nödvändigt ont. Här är några från La Redoute som är designade av André Courrèges, han som även tillverkar parfymer.




Bilder från La Redoute.

God frukostbuffé på TV4 Nyhetsmorgon

Relativt sent igår kväll ringde de från Nyhetsmorgon på TV4 och undrade om jag kunde vara med idag och prata i morgonsoffan, som egentligen är ett stort bord. En taxi hämtade mig klockan 06.20 i morse vid min port i Uppsala, och kl 07.45 satt jag i direktsändning i Stockholm. Programmet går nog kanske snart att se på webben, och det handlade om att arbetsgivare letar på Internet för att hitta information om de som söker arbete. Jag hann inte äta frukost innan sändning för sminket tog så lång tid, men efteråt kunde jag ta del av TV4:s enorma frukostbuffé. Programledare Jenny Östergren berättade att vissa gäster sitter kvar i timmar efter inslagen för att äta och prata. Men ibland blir det tyst vid buffén, och det är när det händer något spännnande i programmet. Som i morse till exempel, då blev det helt knäpptyst när programledare Anders Kraft skulle gå på lina med instruktioner från Cirkus Cirkör.

Bertils och Bertils i Solstollarna

Islam v.s Kristendom

Min kille T.P. tycker att jag använder för mycket smink till vardags. Han tycker att jag inte behöver något smink alls. Jag kan inte hålla med honom, varken på punkt ett eller två, för så mycket smink har jag faktiskt inte. Som åtgärd vill T.P. skicka mig till någon kristen församling, för där får man tydligen lära sig att ytliga ting och saker som utseende inte spelar någon roll. Men jag vill i så fall hellre bli muslim. Om jag fick gå med slöja varje dag, både över huvudet och nedre delen av ansiktet, så skulle jag endast behöva lite ögonmakeup. Det vore faktiskt helt perfekt att vara muslim, jag skulle kunna dra ner både kostnaderna och tidsåtgången för makeup med över 70%. Bara slänga på sig några slöjor och sen gå ut. Och alla som kollar snett eller ifrågasätter min slöja skulle jag inte tveka att anmäla för att de hånar mig och kränker mig på grund av min religion.

Avsnoppande svar på dumma sexinviter

Köksan: Ska vi ha lite telefonsex?
Fia: Bara om du är efterbliven.
Köksan: Ja det är jag.
Fia: Ja, jag antog det.

Jag har läst en fantastiskt rolig bok som heter "Sexpuckona anfaller". Det är en tjej som heter Sofia Albertsson som har samlat sina bästa konversationer med sexpuckon, såna som har försökt att ta kontakt med henne via hennes webbplats. Alla sexpuckon har hon delat in i olika kategorier, ”sexpuckon med känslor”, ”sexpuckon som aldrig ger upp”, ”sexpuckon som bara inte fattar vinken” etc. Jag skrattade så jag grät ibland när jag läste, och jag kände igen precis alla typer av puckon, för jag tvingas tyvärr också handskas med dem. En del av mina bloggläsare verkar tro att jag är ”free for chat” bara för att jag har en blogg, och tror att jag väldigt gärna vill slösa bort min tid i en webbkamera eller i ett chattprogram och prata snusk med främlingar. ”Har du webbcam? Kan du adda mig” är ett ganska vanligt innehåll i de mail jag får. Jag brukar vanligtvis inte svara på de mailen eller kommentarerna, men det givna svaret skulle vara ”Hur kan du tro att jag skulle vilja det?”. Fast efter att ha läst Sofias bok är jag ganska inspirerad till att svara betydligt elakare eller roligare saker på alla sexpuckons patetiska försök till kontakt.

Bild från Vertigo.

Halle Berry på Walk of Fame

Det är nu 2 333 personer som har en stjärna på Walk of Fame i Hollywood, och den senaste stjärnan tillhör den före detta kattkvinnan Halle Berry. Hur ärad fröken Berry bör känna sig över hedersplatsen i den grå betongen kan dock diskuteras. Det är knappast till fullo en ära att folk kan spotta tuggummi och stampa på ens namn, och framför allt går själva förfarandet kring nomineringarna ut på att en filmstudio går in och ”sponsrar” en nominering. Den studio som för stunden vill ha publicitet eller buzz runt en viss stjärna, går helt enkelt in och ”nominerar” en celebritet för cirka 25 000 dollar. Bluff är vad det är, och varför vissa människor över huvud taget ska få statyer och monument efter sig har jag aldrig förstått. Som om vissa människor är värda mer än andra? Det är verkligen idiotiskt, diskriminerande och kränkande med särbehandling, både till någons nackdel och till någons fördel. Olof Palme kan vi ta som exempel, han har en gata uppkallad efter sig i Stockholm. Varför i helvete? Som om Palme skulle vara mer värd än andra människor bara för att han har varit statsminister? Eller mer värd för att han ha råkat bli mördad? Palme är knappast ensam om sina råd och dåd, och även om han vore det så ska han i alla fall ha samma värde som alla andra, som oss vanliga dödliga.



Fotnot: Det är sex svenskar som har en stjärna på Walk of Fame: Ingrid Bergman, Greta Garbo, Anna Q. Nilsson, Mauritz (Maurice) Stiller, Signe Hasso och Ann-Margret.

Bilder från Idontlikeyouinthatway.

Kvinnors svenska i kontaktannonser

Under påsken var det vissa som roade sig med att ha högläsning ur kontaktannonser. Det är faktiskt ganska roligt. Speciellt med tanke på att hälften av alla ord och fraser i en sådan annons är rena klyschorna, och så fort någon inte håller sig inom ramen av klyschor, så blir extrema utsvävningar och märkliga formuleringar även det något att skratta åt. Här kommer en parlör för de vanligaste formuleringarna, en lista som jag fick i min mail för ett tag sedan.

I 40-årsåldern = Fyller 50 i år.
Äventyrlig = Har legat med alla.
Vältränad = Saknar bröst.
Medelmåttigt utseende = Ful som stryk.
Vacker = Patologisk lögnare.
Ständigt leende = Går på droger.
Emotionellt säker = Går på medicinering.
Feminist = Ful.
Fri själ = Knarkare.
Rolig = Irriterande.
New age = Kroppshår på fel ställe.
Öppet sinne = Desperat.
Utåtagerande = Pinsamt högljudd.
Passionerad = Sjaskigt fyllo.
Professionell = Bitch.
Mullig = Fet.
Något överviktigt = Sjuklig fetma.

På fjärde dagen gick han upp i rök

Bild från Funpic.

Rapport från helgens påskfirande

Helgens sämsta: Vi var tretton personer runt bordet, det är aldrig okej. Speciellt inte under påsk, då när Jesus åt med sina tolv lärjungar. Vi vet alla hur det slutade.
Helgens godaste mat: Egenhändigt skalade räkor med keso, ruccola och aioli, upplagt på rostat och fiberrikt bröd.
Helgens sångaktivitet: Vid långfredagens påskmiddag var det någon som i brist på snapsvisor kom på att vi skulle sjunga en sång om varje persons namn. Mest tryck blev det när hela församlingen sjöng ”Jag vill vara din Margareta”. En sång som fick både en och två repriser, och sången blev även dokumenterad med hjälp av mobilkameror.
Helgens motion: Efter halv tolv på långfredagen blev det spontandisco på husets övervåning. Alla med en ålder under 35 höll igång till ca tre på morgonen.
Helgens skräckis: Jag och T.P. såg ”Strandvaskaren” på TV på lördag kväll. Jag blev så rädd att jag inte kunde sova. Jag vaknade flera gånger och fick lov att tända lampan. I filmen är det Jesper Sahlén som gör rollen som Strandvaskaren, och med tanke på att jag stod bredvid honom i baren på Café Opera i onsdags, och att jag faktiskt pratade om att jag skulle upp till Älvdalen över påsk, så var jag skräckslagen inför det faktum att Jesper Sahlén kanske hade hört vad jag sa och förföljt mig till Dalarna för att döda mig. Nästa gång jag ser Sahlén är det bara att springa fort som bara den, eller se till att jag klubbar ner honom före han gör samma sak med mig.
Helgens mellanlandning: Jag och T.P. har följt med till familjevillan i Falun för att ta tåget till Uppsala i morgon bitti. Vi har nyss ätit middag och oroat oss för familjens bruna katt. Katten går på tre ben och vi är rädda att han brutit något, men förhoppningsvis är det bara en stukning.

Ett av Sveriges sista Domus

När jag anlände till släktens påskfirande i Älvdalen som alltid varar i tre dagar, så märkte jag att jag helt saknade trosor och strumpor i min packning. Som tur är så finns det fortfarande ett Domus i Älvdalen, och som bekant så har Domus alltid en klädavdelning. Från år 1956 och fram till 1980 fanns det som mest över 200 butiker med namnet Domus i Sverige, men på 1980-talet började Domus att avvecklas och ersattes av antingen Konsum eller Coop Forum. Ordet Domus är latin och betyder ”hus” och ett hus med mer än bara mat, det var precis vad det var. Domus var helt klart en väldigt bra butik tycker jag. Det fanns förutom klädavdelning även en skönhets- och parfymavdelning samt en garn- och tygavdelning. Snygga kassar hade de också, även om påsen ni ser på bild inte finns kvar idag.

DOMUS I ÄLVDALEN. I bakgrunden ser ni Älvdalens kyrka från 1585, som med en tornhöjd på 65 meter är en av Sveriges största landsortskyrkor. Intill kyrkan står ett kyrkhärbre från 1285, som är Sveriges i dagsläget äldsta träbyggnad.

Domus var bra mycket fashionablare än dagens Coop Forum, som endast känns som en tattig, onödigt stor och lagerorienterad storpacksbutik för stressade barnfamiljer med snoriga ungar. I alla fall så hittade jag helt okej trosor på Domus i Älvdalen. Jag visste att jag kunde lita på den butiken. Och trots att vi alltid brukar handla mat på Ica Olsons så hoppas jag verkligen att Älvdalen är rädda om sitt Domus, som är ett av Sveriges sista.

Basictrosor med blå och orangea blommor.
Omdöme: Mycket bekväma, starkt tyg och fint mönster. Bra att de inte går för högt upp på höften.
Pris: 3 st för 55 kr.
Betyg: 4 glamourprinsessor av 5.

Basictrosor i turkosblå med mörkblå kant.
Omdöme: Samma modell som de med blommor, färgen någon skrikig men det är egentligen ingen nackdel.
Pris: 3 st för 55 kr.
Betyg: 3 glamourprinsessor av 5.

Vita halvstring med hög spets.
Omdöme: Fin och slitstark spets. Bra att inte stringen är för tunn, men onödigt hög överdel.
Pris: 59 kr/st.
Betyg: 3 glamourprinsessor av 5.